Fröken valross

1889. German philosopher Friedrich Nietzsche witnessed the whipping of a horse while traveling in Turin, Italy. He tossed his arms around the horse's neck to protect it then collapsed to the ground. In less than one month, Nietzsche would be diagnosed with a serious mental illness that would make him bed-ridden and speechless for the next eleven years until his death. But whatever did happen to the horse? This film, which is Tarr's last, follows up this question in a fictionalized story of what occurred.

Det är sällan man har världens högsta förväntningar på en film och den faktiskt lever upp till dem. The Turin Horse försatte mig i den situationen. Två och en halv timme svarvit, ungersk film om en gammal man och hans dotter och deras häst på en liten avlägsen gård i östeuropa. De lever sitt liv och äter sin potatis i så långsamma scener att det knappast är möjligt och magiskt oförståeligt hur regissören Bela Tarr lyckas hålla mig så fängslad. Fotot är så vackert och vinden bara viner. The Turine Horse lämnade kvar en känsla i kroppen som jag hastigt fick gömma undan i mitt hjärta, då vi hastade iväg för att hinna se Rubens Östlunds Play.

Men då och då gör sig den lilla turinska hästen i mitt hjärta påmind, och då måste jag le drömskt och lite sorgset.










Vad som jag sa var världens bästa trailer, visade sig vara världens bästa film.