Fröken valross

Sommarens tågluff kommer att bli fantastisk. Och häromdagen, på den första planeringsträffen, insåg jag att det här kanske inte bara blir en tågluff. Det kanske blir en jakt. Eller snarare ett sökande. Ett sökande efter en förlorad släkting.
Jag tänker naturligtvis på Bengt.

Bengt, min farmors farbror. Bengt Söderbergh, homosexuell författare, född 1925, bosatt någonstans i Frankrike tillsammans med livskamraten Marc, och som ingen i släkten har träffat eller hört ifrån på tjugo år. Inte sedan min far själv tågluffade och hälsade på denna Bengt på 80-talet, har man hört något från honom. Ingen vet ens om han lever.

Men när jag gör efterforskningar online, hittar jag en hel del information om Bengt, och ingenstans kan man läsa om hans död. Så antagligen lever han, och av allt att döma (särskilt den här intervjun) verkar han vara en skön personlighet. Han var en av de första att skriva om homosexualitet ("Ibland önskar jag bara att jag hade kunnat skriva öppet om homosexualitet långt tidigare"), och hans roman En livslång kärlek om relationen mellan stumfilmsregissören Pierre André och den franske officeren Gerard handlar i hög grad om hans eget och Marcs förhållande. Marc, hans sambo sen 50-talet och om vilken han säger: "Marc är en galning. Mycket bohemisk."

Bengt verkar helt enkelt störtcool, och precis som min far en gång gjorde ska nu jag ge mig ut med tåg i Europa för att besöka denna ovanliga (och numera uråldriga) man. Som hans brorsdotters sondotter med författardrömmar, tar han säkert emot mig med öppna armar. Det hoppas jag i alla fall att han gör.

Bengt