Fröken valross

är första boken jag har läst där någon helt sonika går på toaletten. Det är respekt, faktiskt.

Elise skakade på huvudet. Hon var inte hungrig. Hon gick uppför trappan, släpade fötterna efter sig. Det kändes som om resan och besöket på fängelset hade tömt henne på all energi. Hon gick på toaletten och sedan tvättade hon händerna. När hon kom ut ur badrummet stod hon ett ögonblick utanför Andys rum. Hon hade inte varit där sedan han åkte iväg till fängelset.

Alltså kvällens dumpster diving-fynd: OJOJ!!

Bilder kommer imorgon!

När jag tänker tillbaka på gårdagen minns jag en trevlig förkväll på Fredsklubben med vin, ost och vänner; den överförväntade fortsättningen på Stallyktan med gratis plockbuffé och billig öl; besöket på Frimis som trots lönefredag var helt öde, sånär på vårt gäng och en fascinerande snubbe som kallade sig för Scheisse och som beställde in två hinkar öl och cider som han friskt bjöd på - tackar tackar! ; och sist men inte minst efterfesten på Fredsklubben med mer vin, ost och vänner för att knyta ihop säcken. Tack för en härlig kväll, alleman!

Förra helgen fick min mor ett sms mitt i natten från ett vilt främmande amerikanskt nummer.

Texten löd:

Spring is coming!

Jag stod som bäst och kammade mig framför hallspegeln imorse när något eller någon plötsligt försökte ta sig in genom mitt brevinkast. När skräcken lagt sig insåg jag att det var brevbäraren som försökte leverera ett lite för tjockt brev. Lite småroad/paff betraktar jag hur paketet sakta kläms igenom och slutligen dunsar ner på dörrmattan.

Det visade sig innehålla kärleksfulla gratulationer och en liten, liten ask. Och detta får avsluta en fin nittonårsdag med bl a en stor måne, kära vänner och Afternoon Tea-buffé på Märtas Kafé.

 

Jag och min syster gnäller om att vi blir hungriga hela tiden.

"Vi är nog gravida, det är därför", kommer min syster med som förklaring. "Min ska heta Asta-Charlotta."

Jag ska precis svara att mitt barn förstås ska heta Rolf, när lillebror, 15, tittar upp från sin bok och säger som i förbigående:

"Jaha, min ska heta Ghost Division."

Happ. Nu ringde det från jobbet. Blir att läsa av registreringsskyltar hela dagen. YEY.

Fick just svar på mitt mail till Findus (se här)

Hej och tack för Ditt mal.
Förstår Din frustration över det inträffade.
Kan vi få packkoden på förpackningen som börjar på L ... står under Bäst före.
Lämna också fullständig postadress, så kommer brevsvar och ersättning.

Med vänlig hälsning
Findus Konsumentkontakt
Ulla Wahlström


Och nu sitter jag här och funderar:

1. Vadå Mitt mal? Åh. Jaha. I skrivandets stund slår det mig. Mail, såklart!
2. Jag har naturligtvis inte sparat förpackningen. Undra om de vill ersätta mig ändå..? Fast vad jag ville var i och för sig inte att få ett nytt DILL-vidunder, utan mest bara att de skulle röra runt liiite i receptet till nästa gång..

Tack vare nattens dumpster diving kommer jag inte behöva köpa bröd på flera månader! Har fyllt frysen med allsköns frestelser från Polarbröd - de flesta går ut idag och av dagens frukost att döma smakar de färskt och gott! - och godiset vi hittade var nästan värst. Ungefär HUR mycket som helst (saffranskola utgör en betydande andel!) Och det som är på bilden är ändå bara min skörd - en tredjedel av allt vi hittade. OCH, vi var bara där i 5 minuter...

Och här sitter jag och gör research på lastbilshiking, och har så gjort sedan jag vaknade i morse. Föreställer mig att man egentligen inte behöver betala för någonting, så länge man bjuder på sig själv.* Man kan lifta om man ska någonstans, leta i soporna om man är hungrig (Oh ja, har börjat med dumpster diving - mycket bra, mycket bra!) och couchsurfa om man vill bo någonstans.

Och även om det suger* att jag inte får ta lån för att min utbildning är gymnasial, så är det åtminstone ett plus att man har sportlov. Ger mig en massa tid till att utforska världen..!

 

 

*Varning! - moralkaka
** Mogen term, jag vet

Jag har så svårt att vara objektiv när jag ser bra filmer på bio; sugs liksom in i en slags emotionell biotrans, som jag sedan efter filmen har väldigt svårt att överge för en verklighet där folk prasslar och klär på sig och slår igång sina mobiltelefoner och snattrar Jag vill stanna kvar inne i filmen. Jag vill sugas in i eftertexterna.
SVÅRT, med tanke på hur bråttom folk jämt ska ha ut ur salongen. Har de ingen respekt för filmen? Längtar de så mycket tillbaka till verklighetens fula ljus?

True Grit är vackert fotad och ljudlagd och charmig och spännande. Lite tveksam till hela den här "jag minns när jag var ung - filmen utspelar sig - och nu är jag gammal"-grejen; men har ingen lust att analysera särskilt djupt just nu.

Nöjer mig med att längta tillbaka in i filmen.

Här sitter jag mol allena i en öde skollokal och väntar på att tiden skall bli inne för att gå till jobbet. Avslutade just ett mail till Findus om dagens lunch och ska snart återgå till virkningen. Har köpt tunnbröd och lite för mycket godis. Ikväll blir det True Grit!


Hej!

Till lunchen idag valde jag er färdiga Räkcrepes-rätt, och döm av min ypperliga besvikelse när jag insåg att den rätt och slätt kunnat heta: Dillsås med räkcrepeskonsistens.
För den smakade absolut ingenting annat än dill. DILL. Visserligen kunde man ibland ana en räka mot tänderna, men smakade räkor gjorde det inte. Eller crepes. Utan som sagt dill.
Skärpning! Det är inte okej att sälja mat som bara smakar dill (om det inte var meningen förstås - men så var ju inte fallet här)!

Jag är besviken.

Mvh
Inga

Hemkommen från kvällens danskurser. KulkulKUL! Fick så mycket beröm att jag inte vet vad jag ska ta vägen med mina lysande framtidsutsikter. Äter messmör och känner mig nöjd så länge.

Innan dansen hade vi möte med Mastodonthästen* på Fröken Brogrens veranda och planerade en storartad gestaltning av filmhistorien i Örebro, i form av vinjetten till Örebro Filmfestival. Och åt scones, förstås.





*Blivande produktionsbolag

"Kan du jobba på fredag, Inga?"

NEJ I HELVETE HELLER! HELLRE DÖR JAG!!!

"Ja men absolut, jag jobbar gärna."

Jag chattar med mig far. Det är en ny upplevelse!

"Det bästa med jobbet är handkrämen", sa jag till Svante häromdagen, och döm av min bestörtning - min sorg! - när jag upptäckte idag att den var borta. Puts väck! Tog till och med en desperat sväng förbi resten av våningens toaletter, men ingenstans fanns det någon handkräm.


Så fort man gläder sig åt de små sakerna försvinner de..

Ibland låter mitt kylskåp som en storspov.